Jag läste precis Fredrik Wackås post om Samtalsmarknadsföring på Twitter med stort intresse och insåg att jag också kan bidra med ett skolboksexempel på hur man kan använda exempelvis mikrobloggar för att fånga upp och prata med potentiella kunder.
För ett par månader sedan lade jag ut en fråga om priser på Lotus Connections och Socialtext, bland annat på Twitter.
. Engagerade men inte påflugna Det dröjde inte länge förrän jag fick svar från Socialtext (som jag utgår från bevakar när de själva eller konkurrenter omnämns). Svaret gav mig bra input till min fråga och dessutom erbjöd de mig hjälp utan att vara speciellt säljande.
Men Socialtext lämnade inte bollen där. Ett par dagar senare fick jag ett mejl från deras Sales Director i Storbritannien, som byggde vidare på min fråga och undrade om jag var intresserad av ett kort samtal. Fortfarande engagerat men inte påfluget. De måste dessutom ha gjort lite detektivarbete då jag fick mejlet till min jobbadress som jag är relativt restriktiv med att använda på nätet.
Way to go Socialtext! Och något för andra att dra lärdom av och ta efter …
Här är någonting jag verkligen gillar, och som jag förstås borde ha skrivit om mycket tidigare. Många har redan uppmärksammat tjänsten, men den är för skön för att jag ska kunna låta bli av den anledningen …
Niklas Jakobsen, till vardags webbstrateg på Rädda Barnen, har skapat Nanoblogg.se, mikrobloggande med bara ett ord. Det som började som ett litet projekt för att komma igång med php har på kort tid samlat en rejäl skara anhängare.
Ett ord räcker långt Begränsningen får en att tänka till lite extra vad man vill säga och är samtidigt värdefull språkgymnastik. Dessutom lämnar ett ord större utrymme för tolkningar, som i sin tur kan ge upphov till längre konversationer. Sen är ju svenska ett tacksamt språk att nanoblogga på där möjligheterna att skapa nya ord är omfattande.
Jag hade nöjet att närvara vid Aftonbladets och Bloggportalens nystartade tävling Stora Bloggpriset i går. Det var en trevlig tillställning; lagom lång med mat och dryck samt tillfälle att träffa digitala kontakter i verkligheten och att få fira några populära och duktiga bloggare. De flesta av de nominerade läser jag inte, men nu kanske jag bör ge några av dem en chans …
I morse var jag på en intressant frukosttillställning, Bloggers Monday, som Johan Ronnestam dragit ihop. Det är ett nätverk av personer som bloggar om webb, kommunikation och nya medier och som samlas den första måndagen i varje månad på Scandic Anglais för lite otvunget mingel och idéutbyte.
Den första träffen bestod uteslutande av killar, men diskussionerna var trots det mycket givande. Bland annat pratade vi om Twitter och svenska politiker, hur företag ska hantera Twitter och andra sociala medier samt etik och juridik kring bloggande och betald viral spridning.
Jag ser definitivt fram emot nästa träff. Och ikväll blir det mer mingel; då är det dags för Stora Bloggpriset.
I den här videon får vi följa ett Kivalån från långivaren i London till mottagaren i Kambodja. Den är gjord av Kieran Ball som är frivilligarbetare för Kiva och som arbetat i Kambodja.
Mikrolån handlar enkelt uttryckt om att genom små och snabba krediter stimulera entreprenörskap, framför allt i utvecklingsländer. Mikrofinansiering är ett otroligt intressant koncept som fick mycket uppmärksamhet när Muhammed Yunus och Grameen Bank fick Nobels fredspris för sitt arbete med mikrolån i Bangladesh. Genom Kiva får du möjlighet att välja de entreprenörer du vill låna ut pengar till och så fort de har möjlighet börjar de betala tillbaka på lånet så att du sedan kan låna ut till någon annan. Under hela låneperioden kan du också få regelbundna rapporter om hur det går.
Det var genom Joakim Jardenberg på Mindpark som jag själv kom i kontakt med Kiva. Han har skrivit en del om Kiva mikrolån och även uppmuntrat till att ge bort lån i julklappp. Lite sent (eller tidigt) att göra det nu kanske, men det är ju också en perfekt födelsedagspresent.
Själv gav jag bort tre lån i julas och följer nu med spänning utvecklingen för “mina” entreprenörer.
Den här bloggen kan handla om både det ena och det andra. Det finns ingen röd tråd annat än vad som rör sig i mitt huvud för tillfället, vilket inte är mycket att döma av hur sällan jag skriver.
Om jag skriver något är det helt och hållet mina egna funderingar och reflektioner vilka inte nödvändigtvis delas av min nuvarande arbetsgivare.