170 dagar sedan. Först skämmas lite, sedan komma igen

26 maj var visst senast jag publicerade något i bloggen. Och visst skäms jag lite. Jag gillar att skriva, jag gillar att fotografera och nu håller jag på att lära mig filma och redigera.  Och jag är engagerad; mest i familjen förstås, men politik och miljö berör mig, liksom hälsa och motion och nu senast har jag fastnat för buddhism och minimalism. Så visst borde det finnas saker att skriva om?

Jag har fastnat i det som jag i min första bloggpost sa inte skulle bli ett hinder, det där om att inte låta det bästa bli det godas fiende.

Det är bara att göra som i Per Elofssons klassiska citat:

Det är bara att bryta ihop och komma igen!

Så nu tänker jag strunta i alla goda råd om att hitta en nisch och fokusera, i alla outtalade ambitioner om att inläggen ska vara genomtänkta, genomsmarta och genomarbetade. Jag tänker strunta i att vara uttömmande och nytänkande, i att sökmotoroptimera texterna,leta efter den optimala strukturen och perfekta bilden och istället bara skriva. Förhoppningsvis kommer det något gott ut av det, jag utvecklas och kanske dyker det upp något som faktiskt är läsvärt på riktigt.

Jag lovar mig själv att även planera saker och ting bättre och inte bara skriva när det känns bra. Jag har laddat ner pluginen editorial calendar för att se om den kan hjälpa eller stjälpa. Ny kostym har bloggen också fått.

Till sist ett litet länktips till er som liksom jag vill veta hur många dagar det  är mellan två olika datum: Date Duration Calculation.

Ganska långt om ingenting, men det känns skönt att få publicera ett inlägg!

Så blev jag också en kortbloggare

Harry and Amy Dillwyn (children of Lewis Llewelyn Dillwyn) by M. D. 1853
Nu känns det betydligt lättare.

Jag har insett att det här med att blogga inte är så enkelt, eller snarare att det var så svårt som jag först hade trott. För det mesta kommer jag inte längre än till ett par spännande idéer och utkast. Det blir sällan färdiga inlägg; kraven jag ställer på språk, på analys och nytänkande, på det stora värde jag skulle vilja bidra med, gör att det inte ens blir en tummetott. Och så får jag dåligt samvete för att bloggen aldrig blir uppdaterad …

Lösningen heter Läsvärt
Flera av de bloggare jag regelbundet följer och respekterar använder sig av inlägg där de kort kommenterar och rekommenderar läsvärda saker, så då måste det ju vara värt ett försök. För konsumera stora mängder information för att hitta guldkorn att läsa gör jag ju, och delar med mig av dessa på Twitter och i andra kanaler gör jag också. Läsvärt är alltså de allra mest intressanta sakerna jag stöter på och som jag tycker förtjänar en egen plats här på bloggen.

Och nu när jag känner mig lättad över att veta att bloggen blir uppdaterad känner jag mig riktigt sugen på att ta tag i några av de längre sakerna jag tänkt skriva.

Creative Commons License photo credit: LlGC ~ NLW

Första bloggposten (på riktigt)

  • Hello world
  • Shit, va nervöst
  • Hej och välkomna till min blogg
  • Vem är Johan och vad vill han med det här?
  • 4 saker att få med i den första bloggposten
  • Och där fick jag tummen ur …
  • Låt inte det bästa bli det godas fiende

remington typewriterDet sista rubrikförslaget på min första riktiga bloggpost är nog det jag egentligen gillar bäst. Det är också en devis jag ofta säger till andra men är sämre att själv följa, och den största anledning till att jag inte kommit igång med att blogga förrän nu. Visserligen har jag en rätt dåligt uppdaterad fotoblogg, men det är ju inte riktigt samma sak.

Första försöket på egen domän var hösten 2005 och på andra ställen tidigare än så och sen dess har jag försökt igen och igen, men varje gång har det slutat med att jag suttit och valt nya teman, skruvat på design och funktioner, testpostat med bilder och via olika kanaler, funderat på vad bloggen ska handla om och haft höga ambitioner. För höga för att det ska hända något.

Jag är långt ifrån perfektionist, men i och med att jag arbetar med webb ställer jag också höga krav på det jag gör och det har hindrat mig. Slut på det; nu tänkte jag leva lite mer som jag lär …

Mack Collier har skrivit på Search Engine Guide om några saker man bör ta med i sin första bloggpost:

  • Berätta vem du är
  • Tala om varför du bloggar
  • Vad kommer du att blogga om?
  • Uppmuntra till diskussion

Men jag tror faktiskt att jag struntar lite i hans uppmaningar, hur kloka de än är. På sidan Om mig kan du läsa lite mer om vem jag är. Varför jag bloggar är jag inte helt på det klara med själv (och det kanske inte spelar så stor roll, jag är rätt nöjd med att bara göra det). Jag tror att jag mest kommer att blogga om saker som webb, sociala medier, teknik, kommunikation och innovationer, men det lär säkert kunna handla om helt andra saker också.

Diskussion då?
Absolut! Ju mer desto bättre. Både här på bloggen och i alla andra kanaler jag är aktiv. Idéer, synpunkter, tips, hejarop (hellre än burop), inbjudningar, frågor eller vad det nu må vara.

So fire away!