(Sorry för den putslustiga rubriken. Jag kunde inte låta bli.)
I somras bjöd min polare Johan över mig till sin lya för lite vin, skitsnack och en kreativ aktivitet. Vad det var väntade han med att berätta.
Det är sällan vi träffas utan att först köra en rejäl svettfest och den här gången var inget undantag. Innan vi käkade och korkade upp körde vi igenom ett Spartan 300-pass a’la Steve Maxwell. Grymt tufft och manligt tyckte vi.
Sen tog Johan fram de försågade träribborna, sin skruvdragare och körde igång med sitt tavelprojekt. Jag plockade fram min GH2 för att dokumentera och tänkte att det kanske skulle gå att klippa ihop något så småningom. Ljuset var lite småtaskigt och jag hade gärna haft någonting ljusstarkare än kitobjektivet. Det slutade i alla fall med hur mycket material som helst att gå igenom. Och det blev både en rejäl tavla och en liten film till slut.
Tavlan blev cool och trots lite dåligt ljus tycker jag att filmen blev rätt skön den också. Eller så är det musiken som gör det. Grymt bra låt!
Det här är den första bilden som togs av mig. I dag är det 40 år sedan.
– Kom igen nu, ska du inte skaffa en båge, sa en kompis när vi träffades på Waynes igår. Eller varför inte en fyrhjuling? Ingen meskris nu, nånting rejält ska det vara.
Nu vet jag inte riktigt om jag tycker att en båge kvalificerar sig som en rejäl fyrtioårskris. Snarare tänker jag mig helt andra saker. Saker jag heller inte skulle kalla kris.
I går fylldes Twitter, Facebook, tv och tidningar av hyllningar till den bortgångne Steve Jobs. Väldigt många citerade och länkade till hans fantastiska Stanfordtal. Jag tittade två gånger och kände mig rörd och inspirerad.
Your time is limited, so don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma — which is living with the results of other people’s thinking. Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary.
Nu tänker jag utnyttja 40-årsdagen som en anledning att verkligen göra ett försök att lyssna till mitt eget hjärta och min intuition. Sen om det slutar som en ny hobby, en religiös eller politisk omvändelse, en helt ny karriär, flytt till främmande länder eller bara som ett par nya sneakers, dreads och en stiliserad spindel på högerarmen återstår att se.
Mindre än en vecka kvar tills jag fyller 40 och än så länge inga dramatiska kriser. Just nu föredrar jag dock att inte tänka så mycket på det. Men nog är väl 40 det nya 30?
Den egna 40-årspresenten var i alla fall semesterresan till Thassos med familjen. Grymt skönt väder, otroligt lugnt och tråkigt att åka hem. Som en semester ska vara med andra ord.
Nyfiken på hur det såg ut? Kika på lite bilder i det inbäddade bildspelet eller direkt på Flickr.
Förra helgen var jag och min hustru i Köpenhamn. En förlängd helg; inga barn, inga planer, bara finnas till och vara.
Och det var tre helt olika dagar som vi njöt av på olika sätt. Efter att ha checkat in på hotellet på fredagen, letat sig ut till närmaste restaurang för en fet brunch och förundrat sig över att allt var stängt hamnade vi i den fantastiska parken Frederiksberg. Att det var allmänna bönedagen, en nationell helgdag, fattade vi först senare. Även om vi förstås hade våra misstankar när alla affärer var stängda och parken var full av människor på picknick.
Den andra dagen hamnade vi lite otippat i ett litet ockupationsståg efter att ha besökt den fantastiska fristaden Christiania. Det var gissningsvis mellan femhundra och tusen personer som tågade mot Söminendepotet, en stor ödetomt i närheten av Christiania, för att där bygga en ny fristad. Detta förmodligen som en följd av att de som bor i Christiania nu har förlorat rätten att bo i lokalerna och är tvungna att köpa loss dem för motsvarande 186 miljoner kronor.
Söndag, 22 maj. Vi letar oss ner mot slakthusområdet där de elva tusen löparna i Köpenhamns maraton kommer att passera längs Sönder Boulevard. Det är blåsigt och grått och vi har kommit lite för tidigt och får vänta en stund. Efter en stund börjar det dyka upp folk som radar upp sig längs gatan och flera viftar med små danska flaggor. Det susar förbi ett par killar i låga rullstolar och först fattar vi inte att de också är med i loppet. Efter en stund kommer första löparen, finländaren Mårten Boström som har ett stabilt försprång. Han blir också den som bärgar segern. Coolast var dock killen som sprang barfota. Han höll ganska bra fart och såg inte nämnvärt plågad ut trots att bara halva sträckan då var avklarad.
Sammanfattningsvis en grymt trevlig helg där Köpenhamn gav mersmak. Bäst var nog Christiania följt av de übercoola Christianiacyklarna. Och det gedigna utbudet av ekologisk mat och dryck förstås. Här hemma ligger vi helt klart efter.
Stanken från pappersmassefabriken i Skutskär hänger sig kvar en bra stund i tågkupén. Eller är det bara som jag inbillar mig? Jag luktar lite på min tröja istället och sen känner jag inte längre av sulfaten från bruket.
I Stora Blåsjön är snödjupet just nu 130 cm och enligt yr.no är mer att vänta. Jag är på väg till en favorit i repris: Free Heel Fiesta med Östersund Telemark Club.
Hudiksvall, Sundsvall, tågbyte, Östersund, minibuss, matstopp i Strömsund, sen ytterligare 18 mil; vi lär nog inte rulla in i stugbyn förrän efter tio i kväll. Men den långa resan är värd varenda minut. Förra året var ren och skär telemarkpropaganda.
Ikväll lär jag inte vara den enda i klubben som håller tummarna att pistmaskinen, precis som förra året, är trasig.
Edit: Som CB påpekar. Det ska vara sulfat det luktar från Skutskär, inte sulfat. Rättat.
Den här bloggen kan handla om både det ena och det andra. Det finns ingen röd tråd annat än vad som rör sig i mitt huvud för tillfället, vilket inte är mycket att döma av hur sällan jag skriver.
Om jag skriver något är det helt och hållet mina egna funderingar och reflektioner vilka inte nödvändigtvis delas av min nuvarande arbetsgivare.
Mindre än en vecka kvar tills jag fyller 40 och än så länge inga dramatiska kriser. Just nu föredrar jag dock att inte tänka så mycket på det. Men nog är väl 40 det nya 30? 
Förra helgen var jag och min hustru i Köpenhamn. En förlängd helg; inga barn, inga planer, bara finnas till och vara.
kollegan mittemot
Kommer sakna ditt dagliga "nämen en
bulle sk
Johan Bryggare
Tackar för det Per!
Per Pettersson
Ska hålla ögon och öron öppna!
Pelle Sten
Lycka till! Om jag hör något säger jag till.